Signe är på väg……

….inte bara Signe, utan också Erik, som är medföljare och chaufför 😉 Sen eftermiddag är de framme i Sundsvall och då blir det intressant att se, hur det går! Alla tecken tyder på att det är rätt ”dag” i helgen…..sedan är det en lång väntan, innan man säkert vet, om det blir valpar eller ej! Efter en månad brukar det vara ganska uppenbart.

Selma fick sig en riktigt kul lekkamrat igår kväll! Lean, en labbe-valp på tre månader! Hon är det senaste tillskottet i familjen: tillhör äldsta barnbarnet och flickvännen! De studerar på Universitet i Luleå, så de kan vara rätt mycket hemma och ha VAV-dagar dvs. Vård Av Valp! Det borde man kunna få ersättning från Försäkringskassan för 😉 Idag är det många som väljer en hund som livskamrat och/eller i stället för barn. En golden-valp och en labrador-valp är verkligen samma andas ”barn”. De kommer att få mycket glädje av varandra genom åren 🙂

Att skaffa en valp är nästan jämförbart med att skaffa barn, på ett sätt! Man tar emot en liten varelse som är helt utelämnad i ens händer. Tar jag inte hand om den/han/hon så överlever de inte. Jo, en valp överlever kanske längre, men tar stor skada mentalt om den blir lämnad ensam för länge eller blir utestängd från gemenskapen. Jag tycker att det är en svår balansgång för mig som uppfödare; Hur mycket kan jag ”kräva” av mina valpköpare? Att de tar VAV-ledigt eller har någon alternativ vårdare? Jag frågar ialla fall, hur de jobbar eller tänker lösa tillsynen av valpen. Kanske någon som tänkt köpa valp, ångrar sig och tycker att det verkar vara en alltför stor omställning- så bra, då ångrar man sig innan valpen kommit in i huset! Det gäller att tänka sig för, för allas bästa!

Just nu sover mina valpar, både den stora och den lilla, tillsammans i min minsta hundbur. Den står i mitt arbetsrum som ett skydd för böckerna i bokhyllan, med öppen dörr. Där älskar de att trängas med varandra och försöka äta upp liggunderlaget jag lagt i botten på buren, med fäll ovanpå! Det är mycket mun på en valp…..

Det här inlägget postades i Tizitas blogg. Bokmärk permalänken.