När inte allt går på räls……

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt det….men det kan bli bra ändå!

Jag hade planerat en låååång resa med Signe, för att para henne med en hane jag tänkt ut! Det jag inte tänkt ut, var att hon skulle börja löpa lite tidigare än jag förväntat och att det skulle ske mitt under den hektiska jul och nyårshelgen då huset var fullt av barn och barnbarn..

När jag upptäckte det hela hade det nog gått fler dar än jag trodde och för säkerhets skull beställde jag tid för ett progesteronprov så fort helgerna var slut! Men biljett till södern, beställde jag direkt eftersom det inte var en lätt tid att få plats på, speciellt med plats för hund samtidigt! Så kom dagen för provtagning…..och jag fick årets första chock! Progesteronvärdet låg på topp och det var troligtvis sista dagen att para på.

Det var eftermiddag och resan söderut var bokad och betald för en resa fyra dagar senare. Min första reaktion var att allt var för sent, förstört, hopplöst och förgäves. Tårarna brände bakom ögonlocken och jag försökte lugna ner mig för att börja kunna tänka och snabbt fatta ett beslut! Ska jag strunta i parning eller finns det alternativ? Hur ska jag tänka?  Snabbt gick jag igenom min vänlista som fanns i bakhuvudet…och snabbt hamnade jag i Salmis hos min goda vän Annika! Där fanns ju Elton, den räddande prinsen. Visserligen inte riktigt med den färg jag tänkt mig, men med linjer jag länge velat få tillbaka!

Annika lade fram alla nackdelar hon kunde hitta; Elton är dominant svart så det kan bara bli black and tan eller tricolorer! Det finns risk att black and tan-färgade valpar får vita tecken osv. Visst, jag vet det där, men det kan också bli alldeles perfekt fint, med underbara valpar med ordentligt pigment på nosen och friska fina gener! Det blir glada och harmoniska valpar, efterlängtade och säkerligen de sötaste man kan tänka!

Hur ser det nu ut!? Verkar hon dräktig? Ja, det tycker jag att hon gör! Parningen var klockrent perfekt och alla tecken man kan förvänta så här tidigt stämmer också. Riktigt säkra kan vi inte vara förrän om ytterligare ett par veckor, om ens då. Men just nu tror jag att vi väntar valpar de första dagarna i mars!

Om du är intresserad får du gärna höra av dig/bekräfta också du som tidigare anmält intresse, så jag vet om du fortfarande är intresserad.

 

Det här inlägget postades i Tizitas blogg. Bokmärk permalänken.