Glädje och sorg!

Vad valparna växer och utvecklas fort, de små raringarna! Nyss låg de bara och sov och åt/ nu har de börjat leka och busa lite med varandra…..och morra och gläfsa…..

Vilma-valpen ser ut att brås på mamma Signe och halvsyster Sigrid i huvud och storlek medan Maja ser ut att bli lite mer kraftfull och lik på pappa-sidan. Det känns lite egoistiskt att behålla båda själv, men det känns omöjligt att skiljas från någon av dem. Sanickro Knight os Hounor/ Tate är nu i England och mina små sockergryn är hans sista valpar i Sverige.

Swea och Sigrid har ju också Tate till pappa, så om allt går bra kommer det bli fler avkommor efter denna fantastiska hane, här i norrbotten. Har redan börjat söka lämpliga kandidater till nästa kull och det är inte det lättaste….. eftersom jag inte är ett superproffs på att veta allt man behöver veta, om kombinationer och annat, vänder jag mig till de som kan mer och frågar till råds! Förutom att man vill ha friska hundar vill man ha vackra och mentalt väldigt sympatiska hundar!

Sixten uppfyller de flesta kriterier, förutom att hans pappa fått blåsljud på hjärtat, vilket innebär att jag vill vänta tills han/Sixten fyllt fem år och är hjärtfrisk innan jag ev. tar en kull efter honom. Hans nya matte och husse är SÅÅÅÅÅ nöjda med honom- så att de gärna vill ha en avkomma om ett par år! Hoppas att det är möjligt 🙂

Dixie/ en av Lucias valpar i B-kullen (Tizitas Benediction) har vid två års ålder förolyckats. Hon vände och sprang ut på vägen, just som en bil med hög hastighet körde förbi! Sorgen och saknaden är stor i denna familj som älskade sin Dixie högt och rent. Nu söker de valp. Eftersom mina inte är till salu, så söker de i vidare kretsar……vilket innebär att du som ska ha valpar, eller ska få,  gärna får ta kontakt med mig/ annars får de vänta till min nästa kull!

Selma och Sigrid är nu ett-åringar! Friska ,glada, påhittiga och energiska utforskar de omvärlden. Selma står först i tur med ett-årskontroll…..

Swea fyller två år i oktober, vilket innebär en ny kontroll av patella och hjärta! Är allt bra, blir det parning vid nästa löp, i början av året!

Signe är pigg och duktig mamma: sköter sina två knubbisar med bravur och har gott om mat till sina små. Själv äter hon som en häst/ mer än Selma någonsin kan få i sig, tror jag fast det är oprövat 😉

 

Det här inlägget postades i Tizitas blogg. Bokmärk permalänken.