Första dagen på resten av mitt liv!

Första dagen på ett helt nytt år- lite som den nya skrivboken man fick i skolan….vita fina blad som väntade på att bli använda, skrivna på…..och min ambition var alltid; ”- Den här boken ska jag bara skriva fint i, inte sudda så det blir gråa fläckar, inga röda bockar i kanten….i den här boken ska allt bli rätt och perfekt!”

– Men det blev som det alltid blir, lite fel och lite suddmärken och nån liten röd bock från fröken! Problemet är att det kan bli på samma sätt inför ett nytt år; Nu ska jag leva upp till mina ambitioner, mina principer, göra rätt, vara rätt…..Puh, vad trött jag blir redan här! Tänk om man skulle lova sig själv att vara lite snällare mot sig själv, inte ställa orimliga krav, strunta i andras förväntningar och ge sig själv tid att tänka efter; ”- Vad vill jag? Vad behöver jag, för att kunna vara den jag innerst inne är?”

Nu menar jag inte att man ska vara egotrippad och alltid i första hand tänka på sig själv, den vägen är inte så givande. Jag tror att man kan känna störst glädje och tillfredsställelse när man ibland glömmer sig själv för någon annan, för något större och viktigare, när man ger utan tanke på att få något tillbaka…..

När jag finner mig själv och den jag innerst inne är, så finner jag det i Någon som är större än mig själv, jag finner det i Honom som skänkt mig livet och som älskar mig reservationslöst, jag finner det i universums Skapare, i min Gud….

Den som givit mig och dig livet, vet förmodligen bäst hur det var tänkt att bli…..

Det här inlägget postades i Tizitas blogg. Bokmärk permalänken.