En riktig Onixdag, sa lilla Lotta!

Det är inte bara lilla Lotta på Bråkmakargatan som har sina ”onixdagar”, även jag! Det är inte klokt, men jag har tappat min mobil i toaletten, för andra gången!!!! Nu ligger den på tork och jag hoppas att den fungerar när den torkat! Så går det när man envisas med att ha mobilen i bakfickan….enda trösten är att den plumsat i på nervägen, alltså innan man gjort något 😉

Ikväll bjuder den vuxne sonen på födelsedagsfika/ han fyllde 24 år den 7 januari, men det är först nu vi fick till det. Han fick dammsuga hela huset och jag har torkat golv och gjort tårta! Men det blir inget märkvärdigt, kanske fyra-fem ur familjens led, som har tid. Han höll inte på att få några presenter heller- mer än Eriks gamla telefon (som var rätt ny), efter insidensen med Selma som gömt den….. Aron jobbade sent på sin födelsedag, så både jag och Erik var ut och shoppade presenter, för att överraska honom, när han kom hem! Det var inte bara Aron som blev överraskad, utan även vi själva, som ovetandes om varandra handlat dubbelt!!!! Han blev ovanligt ordentligt uppvaktad i år 🙂 <3

Idag har jag också handlat; hundmat, hönsmat och till oss! Gissa om det blev dyrt? Mat till djuren är hemskandes dyrt, för att inte tala om veterinärbesök och försäkringar….PUH….. jag brukar tänka och ibland säga att; ”-Tänk om alla barn hade det lika bra som våra djur!” Men man kan lägga till; alla djur som också far illa! Det är så hemskt hur barnen och djuren kan behandlas, utan att vi gör något!!!! Lite gör vi kanske; har ett fadderbarn, ger pengar till olika hjälporganisationer, är stödfamilj och mycket annat gott….men ofta känns nöden så ofattbart stor 🙁

När jag var ut på min handlartur, så följde Signe med. Hon älskar att följa med och handla, speciellt på Djuraffären och Granngården! ICA är trist, då får man stanna i bilen. Hon håller på att gå in i höglöp nu, så lilla Sigrid blir uppvaktad på ett ganska burdust sätt. Men den lilla stackarn har en ganska burdus kompis i Selma också, så hon blir härdad! På skoj (?) brukar jag säga att det som inte dödar, härdar….men ibland måste jag sära på valparna en stund så Selma hinner lugna ner sig! Hon väger säkert tre gånger så mycket! Just nu är det tyst och lugnt, så antingen sover de eller så har de hittat på ett nytt bus. Det har hänt att dörren till klädkammaren i hallen inte är ordentligt stängd: där förvaras bl.a alla våra skor som valparna gärna bär ut i hallen och tuggar på! Känner att jag ska gå och se var de är just nu 😉

 

Det här inlägget postades i Tizitas blogg. Bokmärk permalänken.